ÄR DETTA ATT VARA EN MÄNNISKA?
Jag är trött att varje morgon
vakna tre timmar före klockan ringer
att det ska ta tre timmar att lyfta bort all tyngd
för att kunna påbörja en ny dag av kamp
efter att hon lämnat mig tre gånger
och behandlat sin kompost
mer varsamt än mig
Jag är trött att varje dag
behöva bryta ihop
vid alla minnesminor som ligger begravda
och gråta floder
framför min mormor
medan hon själv tynar bort
Jag är trött att varje kväll
jaga efter att få se en ny kvinna
klä av sig
fastän jag slutat njuta
av att svettas med en annan kropp
Jag är trött att se detta kulturella uland Sverige
varje gång jag öppnar mitt fönster
där alla i tjugoårsåldern inte vill något annat än att ”ta en öl”
och alla över trettio år fram till pensionen
renoverar sitt kök för att sen beställa hämtmat
att det inte finns ett rimligt kulturellt sammanhang
mellan Trelleborg och Piteå
för den som vill något mer än att lyssna på innehållslösa poesiuppläsningar
med litterära studenter som klär sig i förskoleklasskläder
Jag är trött på att
studera fem språk
träna dagligen
resa världen runt
onanera måttligt
betala oräkneliga summor till min psykoanalytiker
och ändå hoppas att någon kör på mig i 90 km i timmen
då risken att stryka med är 90%
Ska jag behöva
gå en yogakurs
dricka överprisad matchalatte
titta på intelligensbefriade netflixserier
för att kunna erhålla ett leende
på mina läppar?
Är detta att vara en människa?
Låt mig då upphöra som människa